Skattekraft och skattesats-var sak på sin plats?

De kommunala skattesatserna har förändrats i hög utsträckning och höjts i de flesta fall. Det finns ett tryck uppåt på de kommunala skattesatserna genom fördyring av tjänsteverksamhet, men en kommun har också ett icke försumbart friutrymme att välja skattesats. Samtidigt är incitamenten till att avstå från att höja den kommunala skattesatsen svaga. Det finns risk för att en kommun inte tillräckligt bryr sig om eller underskattar den samhällsekonomiska kostnaden av sin skattehöjning.

Hur har kommunalskatten utvecklats 1991-2007 och hur har denna utveckling påverkat skatteuttag och marginalskatt? Hur fungerar inkomstutjämningen och hur interagerar den med kommunalskatten? Hur kan åtgärder för att begränsa kommunala skattehöjningar kopplas ihop med inkomstutjämningssystemet? Finns alternativ till nuvarande inkomstutjämningssystem? Dessa och andra frågor behandlas i en ny rapport skriven av SACO:s skattepolitiske utredare Mikael Halápi. Titeln på rapporten anspelar på att inkomstutjämning beräknas utifrån skattekraft, medan kommunalskatt beräknas utifrån skattesats. De hålls i dag åtskilda och frågan i rapporten är om var sak verkligen är på sin plats eller om det är motiverat med en annan ordning. Det senare kan motiveras utifrån syftet att motverka kommunala skattehöjningar.

I rapporten lämnas tre förslag på hur inkomstutjämningssystemet kan förändras.

1. ett system bör övervägas som uppfyller krav på enkelhet, effektivitet och transparens (kort sikt),
2. ett system bör övervägas där kommunala skattehöjningar motverkas och skattesänkningar premieras (medellång sikt),
3. ett system bör övervägas där inkomstutjämningen i huvudsak tas över av skattesystemet (lång sikt).