Oanständigt av Sverige att utvisa till Belarus

I dag på Världsdagen för anständigt arbete vill vi betona det mest grundläggande för ett anständigt arbetsliv, nämligen strejkrätten och organisationsfriheten. Detta är förutsättningar för oss fackliga representanter när vi värnar arbetstagares intressen och främjar anständiga arbetsvillkor. På dessa grundläggande hörnstenar vilar dock inte bara varje fri fackförening, utan också demokratin.

Det är rättigheter som kan tyckas vara självklarheter, grundlagsfästa som de är i vårt land. I många andra länder lever emellertid våra fackliga kollegor farligt på grund av sina fackliga engagemang, för att de organiserar sig och kräver bättre arbetsvillkor. Och inte behöver vi blicka särskilt långt för att se sådana platser.

Migrationsverket, migrationsdomstolen och migrationsöverdomstolen verkar vare sig känna till situationen för fackligt aktiva i Belarus, eller det beslut om Belarus som ILO tog i somras.

En knapp timmes flygresa från Arlanda ligger Belarus. Där har regimen, i skuggan av Rysslands krigföring i Ukraina, tystat den fria fackföreningsrörelsen. Våra systerorganisationer har upplösts. Fackliga företrädare har flytt, eller sitter i fängelse. Varför? För att de krävde demokrati och fria val. För att de organiserade sig, strejkade och uttryckte sitt missnöje med utvecklingen i landet.

Idag sitter 47 personer antingen i belarusiskt fängelse eller i husarrest, däribland Aliaksandr Yarashuk, ordförande för centralorganisationen BKDP – vår systerorganisation i Belarus som nu är upplöst.

Global Rights Index som sammanställts av Världsfacket i tio år visar på global nivå ingen förbättring för mänskliga rättigheter i arbetslivet. Belarus är ett av världens tio värsta länder för fackligt aktiva att leva och verka i. Föga förvånande är Belarus enligt demokratiinstitutet Varieties of Democracy inte heller att anse som en demokrati.

Vi kan inte med hedern i behåll skicka asylsökande tillbaka till Belarus.

Fackliga rättigheter är demokratiska rättigheter, de hänger tydligt samman. Auktoritära ledare visar samma mönster världen över. De inskränker press- och mediefriheten, försöker styra oberoende domstolar och valsystem, lägger sig i och försöker styra oberoende utbildning och forskning. Utöver detta är fackföreningar givna mål då organisering och strejkrätt snabbt kan mobilisera många människor till protest.

Strax före sommaren beslutade FN-organet ILO om en resolution med sanktioner mot Belarus, vilket bara skett en gång tidigare i organisationens 100-åriga historia. ILO:s beslut innebär bland annat att fackligt aktiva belarusier som söker asyl i Sverige inte ska skickas tillbaka till sitt hemland.

Ändå sker det. Migrationsverket, migrationsdomstolen och migrationsöverdomstolen verkar vare sig känna till situationen för fackligt aktiva i Belarus, eller för den delen det beslut om Belarus som ILO tog i somras. Vi har därför valt att rapportera Sverige till ILO för att vårt land inte följer ILO:s rekommendationer.

Vi kan inte med hedern i behåll skicka asylsökande tillbaka till Belarus, ett land där fackligt aktiva riskerar förföljelse och fängelse – blott för att de gör anspråk på den mänskliga och demokratiska rättigheten att organisera sig. Det är inte anständigt.

Göran Arrius
Ordförande Saco
Susanna Gideonsson
Ordförande LO
Therese Svanström
Ordförande TCO

Artikeln är också publicerad i Arbetsvärlden