Miljökonsult i energibranschen

Hur tänkte du när du valde utbildning?

Jag valde efter intresse och möjlighet till vad jag ville göra som ”vuxen”. Jag visste att jag ville jobba med miljö/naturresurser och jobba internationellt, helst i Afrika. Vatten har alltid varit ”min grej”. Jag lekte alltid med antingen bollar eller vatten som liten, så hydrologi blev ett enkelt första val för studierna. Jag gick sen vidare och pluggade naturgeografi och doktorerade på en studie in södra Afrika

Var studierna svåra?

Delvis, men inte mer än att det gick bra och jag kunde t.o.m. dubbla lite emellanåt för att läsa extra saker av rent intresse. Jag tycker det är svårt, nästan omöjligt, att säga om något är ”svårt att studera” – det beror ju helt på vem man är. Tycker man något är intressant är det ju lättare att klara av än om man läser nåt man tycker är tråkigt. Jag hade säkert kört på en massa tentor om jag läst ekonomi eller juridik, ämnen som för mig skulle likna straffarbete, men som är precis vad många andra tycker är jätteintressant.

Berätta kort om ditt jobb, vad gör du?

Jag jobbar som miljökonsult i energibranschen, utför huvudsakligen olika utredningar om uthållighet och påverkan (sustainability and impact assessments på engelska) av energiprojekt, nästan uteslutande utanför EU. Mitt jobb tar mig regelbundet (dock inte under pandemin förstås!) till länder i Latinamerika, Afrika och Asien och just omväxlingen och dom höga kraven på anpassningsförmåga, särskilt kulturellt, gör att det (nästan) aldrig blir tjatigt eller tråkigt. Förutom att vara naturvetare måste man ju vara hyfsad på språk, att komma farande med halvdassig engelska är inte så gångbart.

Blev det som du hade tänkt från början?

Det stämmer väl ganska bra med målen jag hade från början. Men jag var inte riktigt beredd på hur jobbigt det är att resa så mycket, speciellt när man reser ”på tvären” (Latinamerika och Asien) och har små barn. Det ligger en hel del i det gamla slitna skämtet att ”ungdomen vore klart mer användbar om den kom senare i livet” – återhämtningsförmågan efter jobbresor där man kör 14-18 timmar per dygn, 7 dar i veckan och sen reser 29 timmar med 8 timmars tidsskillnad, är helt klart lägre vid 60 än den var så sent som vid 40. Som med alla jobb (tror jag) finns det både nackdelar och fördelar, man får försöka se till att fördelarna väger tyngre.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Möjligheten att uppleva nya kulturer, människor och miljöer samtidigt som jag kan göra en gnutta nytta. Jag har jobbat i över 60 länder i mitt liv och fått möjligheten att se och lära extremt mycket som jag aldrig hade kunnat lära mig här hemma – det är en rikedom som inte kan räknas i pengar.

Finns det något med ditt yrke/jobb som du tycker är viktigt att vara medveten om innan man bestämmer sig för det?

Man måste vara oerhört fokuserad på att använda den tid man har utanför jobbet för familjen/barnen om man vill kombinera ett jobb som mitt med att vara en ansvarstagande förälder och partner. Det skadar inte att välja ”rätt” partner heller, man behöver en som är ”ganska” förstående när man reser så mycket! Ensam hemma med heltidsjobb och en 2 och en 5-åring är nog betydligt tuffare än jobbresor av den typen jag beskrev ovan….

Vilket råd skulle du ge till andra som ska välja utbildning?

Titta inte bara på publicerade framtidsutsikter för olika jobb! Arbetsmarknaden förändras så fort nuförtiden att det nog är viktigare att fokusera på vad som är roligt/intressant/meningsfullt samt vad kommer jag att vara bra på?”. Förutom det så rekommenderar jag naturvetare som vill jobba internationellt att parallellt med sin naturvetarutbildning lära sig så mycket språk som möjligt, vare sig det är formella kurser eller via resor, familjevistelser och liknande. Tänk också lite utanför boxen och läs inte bara mer engelska, franska, spanska och tyska. Ryska, arabiska, mandarin, portugisiska m.m., kommer kanske bli just din dörröppnare! Dessutom – se till att du blir bra på att skriva! Naturvetare och tekniker är inte alltid lysande när det gäller rapportskrivning, och när det rör sig om främmande språk är det oftast ännu mer problematiskt. Man måste vara ödmjuk inför det faktum att man som svensk ofta konkurrerar med folk som har arbetsspråket som modersmål. Jag har en kollega som är uppvuxen i den franskspråkiga delen av Kanada med en spansk förälder – modersmåls-engelska, -franska och -spanska! Svårt att matcha med skolspanskan från Sverige!