Diakon - Siv

Siv har arbetat som diakon i två år efter ett tidigare yrkesliv som sjuksköterska, mestadels inom palliativ vård

Hur tänkte du när du valde utbildning?

I mitt arbete som sjuksköterska i palliativ vård(vård av människor i livet slut) hade jag stor glädje av min kristna tro. Hoppet som kristen att döden inte är slutet utan att livet fortsätter hos Gud som ger oss evigt liv.

Dock kände jag en längtan efter att få arbeta inom Svenska kyrkan och få arbeta utifrån min kristna tro. I ett yrke där det är självklart att jag är troende.

Det mest naturliga valet för mig var att bli diakon eftersom sjuksköterska är en av de godkända grundutbildningarna för att bli antagen till studierna.

Var studierna svåra?

Det beror ju helt på vad man tycker är svårt. Man får verkligen utmana sig själv och det är en stor personlig utveckling som sker. Det är en omfattande utbildning under ett års tid om man läser på helfart och man får räkna med att lägga ner en hel del tid och energi på studierna även utanför skoltid.

Berätta kort om ditt jobb, vad gör du?

Det är svårt att precisera vad en diakontjänst innebär. Det ser olika ut i olika församlingar och pastorat. Att vara diakon är att se på samhället runtom. Var behövs stöd, var kan jag vara till störst nytta för människor utifrån hur jag är som person. Vad vill ledning och förtroendevalda att församlingen ska rikta in sig på?

Jag ser det som att ytterst ska jag som diakon sprida Guds kärlek vidare ut i världen. Hur jag ska göra det varierar från plats till plats och över tid.

Man kan komma till mig för samtal.

Jag är med i gudstjänst och mässor. Hjälper till med sopplunch. Är delaktig i integrationscafe. Gör hembesök och besök på äldreboenden. Är delaktig i gemenskapsträffar. Håller tillsammans med en av våra präster sorgegrupp.

mm.

Blev det som du hade tänkt från början?

I stort sett blev det som jag trodde. Dock är det betydligt mer ekonomisk nöd som människor kommer med än vad jag kunnat ana. Vårt samhälle har en god social verksamhet, dock är det många som av olika anledningar ändå inte får den hjälp de behöver och då söker människor sig till kyrkans diakoni. Då är det lätt att känna sig otillräcklig eftersom det är så lite vi kan göra.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Att få möta människor i livets alla skeden. Få se hur samtal kan få människor att växa och finna en väg framåt.

Nära och innerliga möten.

Finns det något med ditt yrke/jobb som du tycker är viktigt att vara medveten om innan man bestämmer sig för det?

Att få dela ut nattvard i mässan de gånger jag är med där. Ta nöden från världen med in i förbön och Guds nåd med ut i världen efteråt.

Att det är viktigt med återhämtning och påfyllnad för sin egen del. Att var diakon är ett av yrkena där utbrändhet är vanligt.

Att tänka på att hela församlingen arbetar tillsammans. I många församlingar är man den enda diakonen och det kan kännas som man står lite ensam i sin vardag. Samarbeta så mycket det går med övriga medarbetare och ideella.

Be Gud att gripa in och stötta på vägen. Det är lätt att bara försöka gå på i egen kraft och då är det lätt att bli helt slutkörd. Vila i att Gud är med.

Det är svårt att ge goda råd åt andra. Utifrån hur jag tänker så kan jag bara säga:

Har du känt i ditt inre att detta skulle kunna vara något för dig - ta kontakt med stiftsdiakonen i ditt stift så lotsar de vidare i processen. Ha tålamod och förtröstan att det kommer bli som du önskar.