Psykolog

Hur tänkte du när du valde utbildning?

Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra när jag tog studenten. Jag var intresserad av psykologi och personlig utveckling och tänkte att psykologprogrammet kunde vara intressant. Jag tvivlade mycket på om jag valt rätt, men så här i efterhand är jag nöjd med beslutet.

Var studierna svåra?

Det krävs att man lägger ner tid på studierna, att plugga dagen innan en tenta räcker inte för att bli godkänd. Lägger man ner den tid som förväntas är det däremot sällan några problem. Som plugghäst var det smärtsamt för mig att släppa tanken på att få högsta betyg i allt - det är skitsvårt och i slutändan är det ändå ingen arbetsgivare som bryr sig om betygen. Mycket av kurslitteraturen är på engelska men det vänjer man sig vid överraskande snabbt.

Berätta kort om ditt jobb, vad gör du just nu?

Jag jobbar deltid på en psykiatrisk mottagning där jag ger KBT-behandling till patienter med till exempel ångestproblem eller depression. Vid sidan av det jobbar jag med att popularisera psykologisk kunskap som författare och föreläsare. Ibland är jag med i media och förklarar olika psykologiska fenomen.

Blev det som du hade tänkt från början?

Ja och nej. Det fortsätter att överraska mig hur stor efterfrågan är på psykologisk kompetens i samhället. Alltifrån chefer och politiska beslutsfattare till skolor och techbolag undrar hur människor funkar och hur deras verksamheter kan utvecklas för att bättre passa brukarna. Om man har lite entreprenörsanda kan man jobba varsomhelst, känns det som.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Det känns väldigt meningsfullt att ha ett jobb som går ut på att få människor att må bättre.

Finns det något med ditt yrke som du tycker är viktigt att vara medveten om innan man bestämmer sig för det?

Psykologer jobbar med att hjälpa sina patienter/klienter att må bättre. En del som börjar psykologprogrammet gör det för att de vill förstå sig själva eller för att de vill kunna hjälpa en närstående. Då är det bättre att gå i terapi.

Vilket råd skulle du ge till andra som vill bli jobba med samma som du?

Om man är intresserad av att välja en mer "otraditionell" psykologbana är mitt tips att mejla personer som inspirerar en och be om en fika. Eftersom man inte får så mycket av det under utbildningen är det bra att knyta kontakt med andra som är intresserade av samma sak och fråga ut dem om hur de jobbar. Min erfarenhet är att de flesta blir smickrade av att kontaktas av en student och gärna delar med sig av tips.