Psykolog

Hur tänkte du när du valde utbildning?

Under gymnasietiden blev jag intresserad av människans beteende och tankevärld. Intressanta ämnen för mig på gymnasiet var bland annat psykologi och filosofi och ju mer jag lärde mig desto mer tydligt blev det att psykolog var det yrke som tilltalade mig mest. Jag jobbade extra på olika psykiatriska kliniker för att få en inblick i hur psykologer arbetade och hur människor med psykiskt ohälsa vårdades. Dessa arbetslivserfarenheter stärkte mig i mitt val av utbildning. Dock var det fler än jag som sökte psykologprogrammet och det var svårt för mig att komma in i Sverige. Jag valde därför att börja mina studier i Storbritannien med en förhoppning om att senare kunna flytta över till Sverige.

Var studierna svåra?

Jag tror att alla universitetsstudier är krävande på sitt sätt, även om det kan skilja i hur utbildningar är utformade och hur stora delar teori respektive praktik som programmen innehåller. Min erfarenhet är att universitetsstudier ställer höga krav på att du tar egna intiativ och planerar din studietid väl, något som för mig var en utmaning i början. Eftersom att jag började mina studier i Storbritannien fick jag en annan ingång till universitetsvärlden än de som enbart pluggar i Sverige. Min upplevelse av studierna i Storbritannien var att det var hårdare krav på höga betyg där. Du kunde tvingas avbryta kursen i förtid om du inte presterade, något som jag inte upplevt i Sverige. Jag var tvungen att snabbt lära mig systemet för att ha en chans att klara utbildningen och jag fick tvinga mig igenom olika moment och kurser som jag från början inte tyckte var så roliga.

När jag efter tre år sedan flyttade tillbaka till Sverige för att fortsätta mina studier var jag dock väl rustad för det svenska systemet som jag upplevde som mindre kravfyllt. Jag tänker att det ofta handlar om att utveckla en god studieteknik för att ta sig igenom psykologprogrammet. Du behöver i perioder vara mer strukturerad och själv sätta rimliga gränser för din egen prestation. Jag anpassade ofta mina studier till den aktuella uppgiften. Ibland satsade jag enbart på att få godkänt, andra gånger läste jag mer och satsade högre.

Berätta kort om ditt jobb, vad gör du just nu?

Jag arbetar som klinisk psykolog och verksamhetschef på Trana Psykologer där jag möter barn, ungdomar, familjer och vuxna. Jag är grundare av företaget och jag har idag åtta anställda psykologer, en administratör och flera konsulter, vilket innebär att en stor del av mitt arbete också består i organisationsutveckling och ledarskap. Jag är en nyfiken person vilket har fört med sig att jag arbetar med flera olika projekt och inom flera olika arbetsområden. Utöver de tidigare nämnda uppgifterna arbetar jag även med metod- och organisationutveckling av psykiatriska enheter samt utveckling av HVB-verksamhet (behandlingshem).

Blev det som du hade tänkt från början?

Nej, det tror jag verkligen inte! Jag minns inte riktigt vad min bild av yrket var innan jag började arbeta, men jag kan inte tänka mig att jag trodde att jag skulle jobba med allt det som jag gör idag. På ett sätt så tror jag att det faktiskt blev precis som jag hade tänkt mig, jag får mer eller mindre dagligen möjligheten att prata med människor om varför vi beter oss som vi gör och jag får ofta omvärdera min syn på världen. Generellt är jag väldigt nöjd med mitt yrkesval, det är betydligt mer kreativt än vad jag trodde från början!

Vad är det bästa med ditt jobb?

Den kreativa stimulansen! Att utmanas och att tänka nytt, att få använda sin kunskap för att hjälpa människor och den ständiga läroprocessen kring mänskligt beteende. Jag trivs väldigt bra på min arbetsplats och jag är stolt över att jag själv grundande den. Jag trivs även med mina kolleger, vi har roligt på jobbet och det finns en frihet i att vi själva konstant utvecklar verksamheten.

Finns det något med ditt yrke som du tycker är viktigt att vara medveten om innan man bestämmer sig för det?

Yrket innebär att man möter människor i olika situationer, i olika åldrar och från olika bakgrund, detta ställer höga krav på flexibilitet och anpassningsförmåga hos psykologen. Du bör vara kreativ och våga testa olika strategier, ibland når du framgång genom oväntade vägar. En annan del som jag inte var helt medveten om i början är att psykologyrket kräver en hel del administration. Det är mycket skrivjobb och planering och ibland tar detta mer tid än du skulle önska.

Vilket råd skulle du ge till andra som vill bli jobba med samma som du?

Var nyfiken! Låt dig inte begränsas av vad andra säger att du kan använda ditt yrke till utan försök hitta egna tillämpningar av din kunskap. Psykologyrket är väldigt brett och där det finns människor, där ska det finnas psykologer. Jag var dock allt för självsäker i början av min karriär, något som jag tror även kan gälla andra som kommer ut på arbetsmarknaden som nyutexaminerade. Att vara trygg i sig själv är viktigt, men det är också centralt att se begränsningarna i de instrument, bedömningar och behandlingar som psykologer arbetar med. Det finns mycket som vi inte vet om mänskligt beteende, och en nyfiken och utforskande inställning till yrket är viktig. En övertro till en behandling för att den har stöd i viss forskning tror jag är en vanlig fälla i yrket. Även om jag givetvis tycker att vi ska arbeta med de metoder som har bäst evidens så behöver vi alltid kunna anpassa efter det uppdrag eller den individ vi har framför oss.