Dags att politikerna är öppna – vad i välfärden måste bort?

Saco har sedan två år tillbaka drivit på för att få till en utredning om välfärdens långsiktiga finansiering och åtagande. Det är också nödvändigt med en ny övergripande skattereform, som tar hänsyn till finansieringen av välfärden i kommuner och regioner. Mer resurser behövs till välfärden, även om det inte löser hela frågan om gapet mellan de ständigt växande behoven och de befintliga resurserna.

Många har pekat på orsakerna bakom det växande resursgapet i kommuner och regioner. Den demografiska utvecklingen gör att antalet barn, unga och äldre ökar i betydligt högre takt än de yrkesverksamma. Stora tekniska och medicinska framsteg gör att vi kan åstadkomma allt mer för allt fler inom till exempel vården. Det leder till starkt ökade kostnader. Sist men inte minst handlar det om ett förändrat förhållningssätt till välfärden. Välfärdstjänsterna ses som vilken konsumtionsvara som helst och förväntningarna på leverans är mycket höga. Sammantaget innebär detta att behovet och efterfrågan är större än de gemensamma resurser som finns att tillgå.

Saco har under hösten genomfört intervjuer med 23 regionråd i majoritets- och oppositionsställning. En majoritet av dessa menar att finansieringen av välfärden är ett problem och hälften av de intervjuade regionråden menar att välfärdsåtagandet är större än resurserna i den egna regionen.

De pekar också på att åtagandet växer i takt med stigande förväntningar hos medborgarna och kvalitetsförbättringar inom till exempel vården. En majoritet av de tillfrågade regionråden menar att en skattereform kommer att behövas. En sådan är utlovad av partierna bakom januariavtalet men lyser än så länge med sin frånvaro.

Regionråden tar även upp frågan om prioriteringar. En återkommande åsikt är att det idag är personalen som står för prioriteringarna.

Detta är djupt problematiskt. Saco håller med om att professionerna har en avgörande roll i att prioritera efter behov inom hälso- och sjukvården. Men vårdpersonal tvingas i dag att göra orimliga val mellan patienter. Sådana situationer medför en svår etisk stress. Det enda rimliga är att politikerna tar det övergripande ansvaret för prioriteringar av resurserna.  

I juli aviserade finansminister Magdalena Andersson att en välfärdskommission skulle inrättas mot bakgrund av de utmaningar välfärden står inför. Kommissionen skulle börja arbeta under hösten. Först nu kommer besked att kommissionens arbete ska starta. Fokus för arbetet ska vara styrning, effektivisering, digitalisering och kompetensförsörjning. Viktiga frågor, men man är inte tillräckligt tydlig rörande politikernas ansvar för prioriteringar. 

Politiker i kommuner, regioner, regering och riksdag kan inte längre ducka för frågan om vad som ska rymmas inom den gemensamt finansierade välfärden. När resurserna är mindre än behoven handlar prioriteringar om att välja bort. Det kan också handla om att flytta ansvar, till exempel att finansieringen av skolan flyttas från kommunerna till staten.

I Sverige har medborgarnas förtroende för välfärdsinstitutionerna historiskt varit högt. Ska förtroendet för välfärden bevaras måste diskussionen om prioriteringar föras öppet av politikerna. Den kan inte lämnas på golvet på arbetsplatserna av redan hårt pressad personal inom skola, omsorg och hälso- och sjukvård. Välfärdskommissionen måste ta de frågorna på allvar nu. Det finns ingen tid att förlora.

Lena Granqvist
Samhällspolitisk chef, Saco

Debattartikel i Dagens samhälle den 18 december 2019.