Läkare - AT

Hur tänkte du när du valde läkarutbildningen?

Det var inte självklart. Jag tänkte faktiskt absolut inte bli läkare större delen av min uppväxt, men sista året på gymnasiet fick jag ett infall om att jag ville hjälpa människor, och tänkte att läkaryrket var en bra väg. Jag tänkte att det var internationellt gångbart (vilket är en sanning med modifikation), ett jobb där jag skulle kunna ta ansvar, där det är variation, där mycket händer och där jag kan brinna för jobbet.

Var studierna svåra?

Varje enskild sak behöver inte vara så svår. Det tuffaste med läkarutbildningen rent studiemässigt är att det är extremt stora kunskapsmängder att ta in. Det är helt omöjligt att lära sig ens i närheten av allting inom läkarvetenskapen, man kan alltid läsa mer. Att göra lagom begränsningar, och att orka fortsätta lära sig helt nya koncept om och om igen, år efter år, och dessutom komma ihåg allt man läst, är utmattande.

Det är lätt att känna sig otillräcklig, eftersom man vet att patienter kan fara illa om man inte vet tillräckligt. Och studierna kan sedan vara tuffa på andra sätt; när man har praktik på en mycket stor mängd olika arbetsplatser så blir man ”ny på jobbet” mer eller mindre varje månad i flera år, vilket är tufft socialt. Man behöver dessutom genomgå en ganska omfattande personlig utveckling för att kunna möta alla livsöden och kriser, vilket formar en på ett existentiellt plan.

Man måste lära sig hantera många olika typer av människor och samtidigt ta sig an ledarskap, teamarbete och fatta livsavgörande beslut på ibland ofullständig information.

Berätta kort om ditt jobb, vad gör du just nu?

Jag är AT-läkare. Det innebär att jag gör min allmäntjänstgöring. När man har tagit läkarexamen så behöver man genomföra en ca 21 månader lång tjänstgöring inom internmedicin, kirurgi, psykiatri och primärvård innan man kan ansöka om läkarlegitimation. För tillfället arbetar jag på medicinkliniken i Kiruna.

Jag roterar veckovis mellan att vara avdelningsläkare på medicinavdelning, arbeta på akutmottagningen samt på medicinmottagningen. Jag gör kroppsundersökningar och utvärderingar av patienter, funderar och samlar information, beslutar om prover och utredningar som ska göras, förändringar i mediciner som patienter äter, andra åtgärder, samt pratar med patienter och anhöriga och deras sjukdomstillstånd.

Jag är även involverad när behandlingar avslutas och patienter dör. Många patienter är mycket gamla med flera olika sjukdomar, så man måste alltid göra en värdering av vilken behandlingsnivå som är bäst för patienten. Som AT-läkare har jag inget formellt patientansvar, utan besluten förankras hos en senior läkare som har det övergripande ansvaret.

En stor del av tiden läggs på administrativa sysslor såsom att skriva anteckningar i journalen, skriva information till patienterna, skicka remisser, ringa upp andra läkare inom olika specialiteter och fylla i formulär av olika slag. Vi är många olika yrkeskategorier som arbetar i team runt patienten, och därför lägger vi en hel del tid på att kommunicera med varandra för att förankra beslut och få en helhetsbild. Dessutom utbildar vi varandra och våra studenter.

För er som kommer att söka läkarutbildningen så är det bra att känna till att utbildningen kommer att struktureras om de kommande åren så att den blir 6-årig och legitimationsgrundande redan vid examen, AT kommer då ersättas med en ettårig bastjänstgöring.

Blev det som du hade tänkt från början?

Ja och nej. Läkaryrket har visserligen allt det som jag hade tänkt mig innan jag sökte, men det är samtidigt nästintill omöjligt att fullständigt förstå vad arbetet innebär förrän man tagit sig många år in på utbildningen. På många sätt är det nog svårare än jag trodde. Det finns väldigt sällan några raka svar, i stället innebär jobbet olika överväganden inom en gråskala och väldigt mycket kommunikation, man vet sällan riktigt säkert. Jag tror att jag trodde mer på att jag skulle bota sjukdomar, men majoriteten har kroniska besvär, många kan inte botas. Jag väntade mig nog mer action än vad verkligheten kan erbjuda - den största delen av dagen knappar jag trots allt på datorn. Jag hade nog inte heller förstått den stora emotionella belastningen, och hur läkarutbildningen- och yrket formar ens liv och person.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Jag kan otroligt mycket spännande saker! Jag slutar aldrig utmanas, får alltid lära mig nya saker. Jag får pressa mig till det yttersta av min förmåga, både kunskapsmässigt och socialt. Kunskapen jag har fått av min utbildning är värdefull varje dag i mitt liv, även privat. Jag får vara med om, och spela en viktig roll i, livsomvälvande ögonblick. Människor släpper in mig i sina innersta rum och blottar sina liv för mig. Det jag gör i mitt jobb utvecklar mig som person. 

Finns det något med läkaryrket som du tycker är viktigt att vara medveten om innan man bestämmer sig för det?

Som läkare kan du visserligen arbeta inom andra fält såsom läkemedelsindustri och medicinsk teknologi, men generellt sett behöver man innan dess uppnå en viss självständighet som läkare, vilket tar många år efter examen.

Läkarutbildningen är först och främst en yrkesutbildning. Arbetsmarknaden är därmed till stor del begränsad till regionerna, och för att byta arbetsgivare behöver du ofta byta stad - eftersom patienterna vi behandlar är utspridda i landet så måste vi vara villiga att bo lite varsomhelst. Landstingsmonopolet gör det också ganska svårt att förhandla om villkor. Man behöver arbeta obekväma arbetstider åtminstone de första åren av karriären, inom vissa specialiteter hela karriären.

Medborgarna ställer höga krav på oss. Även om man som jag är en vetgirig person så kan man tillslut tröttna på att alltid behöva lära sig nya saker. Och en sak till - även om man inte tar med sig arbetsuppgifter hem så kan det vara svårt att inte ta det med sig saker rent mentalt. Tankarna kan snurra under nätterna. Läkaryrket är ett högriskarbete, även om målet är att hjälpa människor så är det omöjligt att arbeta som läkare utan att skada någon. Man måste kunna leva med det.

Vilket råd skulle du ge till andra som vill bli läkare?

Det är som sagt ganska svårt att veta i förväg vad man ger sig in på, så om man väl övervägt yrket så är det lika bra att testa! Att få utöva läkaryrket är ett privilegium på många sätt. Man får vara med om otroligt mycket.  Med en läkarutbildning kan man nästan vara säker på att man kommer att få ett meningsfullt jobb.